The fall

Titel: The fall
Regissör: Tarsem Singh
År: 2006


The fall är en film som jag faktiskt är mycket förvånad över att så få har sett eftersom det är en film som är ganska kommersiell (på ett sätt) och faktiskt väldigt bra.

Filmen handlar om en liten flicka som heter Alexandria, hon har skadat sin arm och får stanna permanent på sjukhuset tills det läkt. Alexandria är väldigt påhittig, busig och emotionellt mogen för sin ålder på 5år. En dag när hon skrivit ett litet brev som är till en sjuksköterska råkar det hamna i fel händer på en patient som heter Roy walker. Roy Walker är en stuntman i Hollywood under tidigt 1900-tal. Under ett extremt farligt stunts som imponerar alla i sin bransch ramlar han och skadar sig rejält. Roy har en djup ångest och han mår dåligt psykiskt. Alexandria och Roy får med en gång en väldigt djup kontakt eftersom att Roy är en fantastisk sagoberättelse. Han berättar om den hemska Guvernören Odious. Under sagans gång börjar man mer och mer få märka av Roys psykiska klyvningar.


I det stora hela så det första jag gillade de vackra scenerna, det är väldigt konstnärliga. En annan viktig sak är hur imponerande skadespelandet som görs av Alexandria är. Jag älskade också hur levande och gripande Roys saga var -I slutet när Roy själv står inför ett viktigt val i sin egen saga kan jag så djupt förstå känslan, den är helt otroligt gjort. Kan inte fatta hur regissören fick till den med en sån perfektion.

Hur som helst vill jag inte berätta för mycket, det va väldigt bra, rolig och sevärd.






Omdömme:

5/5 muffins.
Motivering:
Jag tycker filmens handling va bra och scenerna va otroliga.
Det bästa va valet i slutet som jag är så imponerad av.


Augustilunch i Rom

Augustilunch i Rom är skriven och regisserad av en av Italiens mest uppmärksammade manusförfattare Gianni Di Gregorio (bland annat till Gomorra), som gör regidebut och även spelar huvudrollen i denna roliga och engagerande och på samma gång närgångna och berörande film

Gianni är en medelålders man som bor hos sin mamma i Rom. All hans tid går åt till att ta hand om henne och att småprata med bekanta människor i området. Gianni och hans mamma dras med stora skulder och klarar inte längre av att betala räkningarna. När hyresvärden erbjuder att efterskänka hyran mot att Gianni tar hand om hans mamma kan Gianni inte tacka nej. Det hela slutar i att han får ta hand om fyra äldre damer.

När filmen började kunde jag inte förstå vad Augustilunch i Rom skulle vara för en sorts komedi. Men när jag kommit in i den blev jag så himla glad, på ett innerligt sätt samtidigt som jag ville skratta rakt ut. Den handlar om den italienska kulturen på flera sätt, det är väldigt underhållande att se vardagliga glas vin hit och dit och äldre singel män som måste stanna hemma för att ta hand om sina mödrar. Jag vill inte berätta för mycket om handlingen eftersom filmens handling är ganska sparsmakad. Vikten ligger på något annat en att proppa handlingen fylld av action. Det handlar mer om med mänsklighet och hur det är att bli gammal.



Inception

Jag såg Inception i lördags, då den just haft premiär. Den är gjord av Christopher Nolan med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Den va sjuuukt bra, en av de bästa Scifi filmerna, i matrix klass alltså.

Den handlar om hur man genom en sorts teknik kan gå in i drömmar, med krav på att det ska vara en person som drömmer, d.v.s man går in i en person drömmar och att personen som drömmer inte får vakna.

I denna underbara idé får man se hela verkligheten vridas till något som tillslut är en dröm. Ja den va helt klart sevärd och jag rekommenderar den starkt då den filmen igenom hela tiden hade 100% spänning, det är svårt att slå :)!

Saker som jag fastnade för var t.ex. hur invecklad och hållbar storyn var. Helt fascinerande.




Den får:

5/5 möjliga muffins.
Motivering: Den klarade helt klart av att vara en grym action laddad film, samtidigt som den har med en invecklad psykologisk drama och samtidigt som den tar en till nya dimensioner med en extrem nytänkande anda.

Paranoia Agent

Paranoia Agent (serie)
(bilden valde jag för jag tycker att flickan och hennes lilla djur är sååå gulliga)


Är en super härlig tv serie som jag såg igår, hela första säsongen och snart blir det den andra (finns 5st säsonger I think).

Serien handlar om olika människor som på olika sätt är sammanflätade, man får ganska bra koll över hur saker och ting sitter ihop och det bygger lite på att de olika ödena ska ha en sorts poäng.

Filmen bygger på att människorna som är sammanflätade utsätts för olika saker som de dels kan rå för men också visar filmen att andra männsikors öden spelar roll i ens egna. Filmen tar upp de lite komplexa vardags saker, te.x. klyvna personligheter, eller berövad respekt som kommer från att folk som grips av skräck tappar omdömena (svårt att förklara utan att avslöja filmens handling) eller prestations ångest.

Ett exempel på detta är en distrikt polis. För alla andra lever han som en hederlig polisman men vad han egentligen gör är det ingen som vet. Han har just köpt sitt drömmhus och han blir utpressad på pengar och tvingas råna vanliga familjer för att inte förlora huset. En av familjerna säger gråtande "Nej snälla vi har sparat i 20år det är till vårat hus" och distrikts polisen visar ingen empati, även om han i sin tur gör exakt det som han själv blivit utsatt för mot dem.

Hur som helst är den gjord av Satoshi Kon som jag skrivit så bra om tidigare :)



Den får betyg 3/5 med motivering:
Filmen/serien va väldigt bra och intressant men den saknar ett djup som verkligen känns ärligt och tilltalande. Men den var riktigt bra :-)

"Paprika"

Paprika av Satoshi Kon

Bild från filmen

Den va hur bra som helst, jag blev helt fastnaglad, samma director som "Tokyo godfathers" som jag skrivit så varmt om i ett tidigare inlägg.

Paprika handlar om en maskin som gör det möjligt att arbeta med de drömmar man har i sömnen i verkligheten i vaket tillstånd. Filmen var extremt omväxlande och lika drömsk som man kan tro. Man blev stundtals förvirrad eftersom att den inte va realistisk någonstans. Har man bra fantasi och gillar en välgjord animerad film rekommenderas den varmt.
Ett klipp med lite snuttar från filmen!


Den får:


5/5 möjliga muffins
Motivering: Den är extremt djup och den får en att tänka för att den är så logisk utan att vara det.

Me and You and Everyone We Know

Me and You and Everyone We Know
Me and You and Everyone We Know
Originaltitel Me and You and Everyone We Know
Genre Drama, komedi
Regissör Miranda July
Producent Gina Kwon
Manus Miranda July
Skådespelare Miranda July
John Hawkes
Miles Thompson
Brandon Ratcliff
Natasha Slayton
Najarra Townsend
Carlie Westerman
Originalmusik Michael Andrews
År 2005
Speltid 90 minuter
Land USA
Språk Engelska
Me and You and Everyone We Know (2005) är titeln på en amerikansk film av Miranda July. Filmen vann priset Caméra d'Or på Filmfestivalen i Cannes 2005.
Innehåll [göm]
1 Handling
2 Trivialiteter
3 Källor
4 Externa länkar
Handling [redigera]
Filmen består av flera mindre handlingar, som alla kretsar runt de karaktärer som finns i filmen.
Filmen börjar med att introducera Richard (John Hawkes), en skoförsäljare och nyligen separerad far för två barn. Efter att ha blivit utslängd av sin fru skaffar han en egen lägenhet som han delar med sina barn, Peter (Miles Thompson) och Robby (Brandon Ratcliff). Han träffar Christine (Miranda July), en taxichaufför och videkonstnär, när hon köper skor, och de utvecklar en romantisk relation.
Robby, sex år och hans större bror Peter hänger på en sex-chatt, där Robby beskriver en påhittad sexakt som går ut på att bajsa fram och tillbaka för evigt, vilket han senare förklarar som en bild: ))<>((. Detta eggar intressat hos kvinnan på andra sidan chatten, och hon föreslår ett verkligt möte.
Två av Richards grannar, 15-åriga Heather (Natasha Slayton) och Rebecca (Najarra Townsend), utvecklar en leklysten, men störande, relation med en mycket äldre granne. Som ett resultat av den relationen, frågar de 14-åriga Peter om de får utöva oralsex på honom så att han kan avgöra vem som är bäst, och det får de. Senare kommer de till hans hus för att ha sex med honom, vilket shockar honom, och han låtsas att han inte är hemma.
Under tiden störs Christines arbeten av ett samtidskonstsmuseum, senare tillåter dock kuratorn, som är den som chattat med Richards båda barn, Christines konst.
Handlingen förs samman på slutet, med att Peter blir vän med en grannes dotter, Christine och Richard godtar ömsesidigt sin attraktion till varandra, och som en avslutande del i handlingen, får Robby reda på att det ljud han vaknat till varje morgon är en affärsman som slår ett mynt mot en vägskylt. När Robby frågar vad han gör, svara affärsmannen "Just passing the time" ("Får tiden att gå") och ger Robby myntet.
Me and You and Everyone We Know (2005)
Regissör Miranda July. Producent Gina Kwon

Filmen börjar med att introducera Richard (John Hawkes), en skoförsäljare och nyligen separerad far för två barn. Efter att ha blivit utslängd av sin fru skaffar han en egen lägenhet som han delar med sina barn, Peter (Miles Thompson) och Robby (Brandon Ratcliff). Han träffar Christine (Miranda July), en taxichaufför och videkonstnär, när hon köper skor, och de utvecklar en romantisk relation.

Robby, sex år och hans större bror Peter hänger på en sex-chatt, där Robby beskriver en påhittad sexakt som går ut på att bajsa fram och tillbaka för evigt, vilket han senare förklarar som en bild: ))<>((. Detta eggar intressat hos kvinnan på andra sidan chatten, och hon föreslår ett verkligt möte.

Två av Richards grannar, 15-åriga Heather (Natasha Slayton) och Rebecca (Najarra Townsend), utvecklar en leklysten, men störande, relation med en mycket äldre granne. Som ett resultat av den relationen, frågar de 14-åriga Peter om de får utöva oralsex på honom så att han kan avgöra vem som är bäst, och det får de. Senare kommer de till hans hus för att ha sex med honom, vilket shockar honom, och han låtsas att han inte är hemma.
Under tiden störs Christines arbeten av ett samtidskonstsmuseum, senare tillåter dock kuratorn, som är den som chattat med Richards båda barn, Christines konst.

Handlingen förs samman på slutet, med att Peter blir vän med en grannes dotter, Christine och Richard godtar ömsesidigt sin attraktion till varandra, och som en avslutande del i handlingen, får Robby reda på att det ljud han vaknat till varje morgon är en affärsman som slår ett mynt mot en vägskylt. När Robby frågar vad han gör, svara affärsmannen "Just passing the time" ("Får tiden att gå") och ger Robby myntet.


Skådespelare:
Miranda July
John Hawkes
Miles Thompson
Brandon Ratcliff
Natasha Slayton
Najarra Townsend
Carlie Westerman
Källa: Wikipedia


Den får:
5/5 möjliga muffins
Motivering: En annan underbar film som jag har hemma. Rekommenderas varmt till alla som gillar galen humor och öppna tänkande människor. Den blir aldrig tråkig och karaktärerna är väldigt intelligenta.

The Science of Sleep

The Science of Sleep, franska La Science des rêves är en fransk-italiensk komedifilm från 2006, regisserad av Michel Gondry. I rollerna ser vi Gael García Bernal, Charlotte Gainsbourg och Alain Chabat.
Stéphane (Gael García Bernal) återvänder till sin barndomsstad Paris, efter att blivit lovad ett jobb av sin mamma. När han kommer dit verkar det som han inte alls har det roliga drömmjobb som hans mamma lovat utan det handlar om att skriva rubriker på almenackor med nakna tjejer. Stephan har sedan födseln haft svårt att skilja på drömm och verklighet och låter ibland sina fantasifulla dagdrömmar ta lite väl stor plats i det verkliga livet. Då det nya jobbet är enformigt med få kolleger i ett minimalt kontor i en källar lokal blir hans tillstånd värre och detta ger oaade konsekvenser när han träffar sin nyinflyttade granna Stephanie.
The Science of Sleep, franska La Science des rêves är en fransk-italiensk komedifilm från 2006, regisserad av Michel Gondry. I rollerna ser vi Gael García Bernal, Charlotte Gainsbourg och Alain Chabat.

Stéphane (Gael García Bernal) återvänder till sin barndomsstad Paris, efter att blivit lovad ett jobb av sin mamma. När han kommer dit verkar det som han inte alls har det roliga drömmjobb som hans mamma lovat utan det handlar om att skriva rubriker på almenackor med nakna tjejer i. Stéphane har sedan födseln haft svårt att skilja på drömm och verklighet och låter ibland sina fantasifulla dagdrömmar ta lite väl stor plats i det verkliga livet. Då det nya jobbet är enformigt med få kolleger i ett minimalt kontor i en källar lokal blir hans tillstånd värre och detta ger oanade konsekvenser när han träffar sin nyinflyttade granne Stephanie och hennes väninna.

Filmen är otroligt kreativ, hela tiden får man se Stéphanes tankar och rädslor på ett väldigt ärligt och mänskligt sätt. Jag gillar hur realistisk filmen är även många skulle påstå att den är utflippad och spaced eftersom att det händer så sjuka och absurda saker. Men efter allt så fungerar filmen som en spegel utav de mänskliga känslorna och hur våran hjärna fungerar.
Filmen får: 4½ muffins utav 5 möjliga
Motivering: Filmen är oerhört engagerande och rolig men jag
känner aldrig dramat riktigt, den blir aldrig spännande och
i slutet känns filmen nästan för lång. Men annars är den så otroligt
bra, rekommenderas verkligen till alla som gillar drömmar ;-)!

Be Kind Rewind



Be Kind Rewind är en film av Michel Gondry. Han är en framskförfattare och har är min favorit. Han gör verkligen helt oroligt underbara konstnärliga filmer som berör mig på djupet. De är så lätta att känna, man märker den frasiga tunna fasaden döljer något annat bakom som man aldrig riktigt få grepp om. Det är så härligt att se!

Jerry (Jack Black) och Mike (Mos Def) är vänner från staden Passaic i New Jersey. Mike jobbar i videobutiken Be Kind Rewind, ägd av Mr Fletcher (Danny Glover) som är en anständig svart man. Jerry (the crazy guy) jobbar på ett skrotupplag. En dag vill Jerry, som bor i husvagn, förstöra elstationen som ligger nära hans bostad, eftersom han tror att strömmen orsakat hans huvudverk samt kontrollerar hans inköp. Han frågar sin vän Mike på videobutiken om han vill vara med och förstöra elstationen, men Mike vägrar då han inte vill hamna i trubbel med ägaren Mr Fletcher som överlåtit ansvaret över butikens på honom under några dagar för att han ska resa iväg och kolla sina konkurrenters marknadsföring och strategi för att bli mer konkurrenskraftig. Då bestämmer sig Jerry för att göra det på egen hand, men misslyckas rejält. Han svävar upp i luften med 1000 volt elektricitet och får en ordentlig stöt. Hans hjärna blir magnetiserad med andra ord. När Jerry kommer till videobutiken för att prata med sin vän om hur hans "uppdrag" på elstationen gick börjar hans magnetiska kropp att radera alla VHS-videokassetter i affären. För att rädda situationen när den trogna kunden miss Falewicz (Mia Farrow) kommer in som har en daglig telefonkontakt med ägare av videobutiken (som fortfarande är borta) aom vill hyra filmen Ghostbusters, får Mike panik och måste komma på en idé för att rädda sig själv. I hopp om att miss Falewicz inte ska märka skillnaden, bestämmer han och Jerry sig för att göra en egen kortversion av filmen med den rekvisita som finns tillgänglig.

Ryktet om de "swedade" filmerna (Jerry hittar på att filmerna är gjorda i det dyra landet Sverige, därav det höga uthyrningspriset) sprider sig och de får hjälp av kemtvättsbiträdet Alma och flera andra människor från den lilla staden för att göra nya versioner av de filmer kunderna vill se. Av någon anledning blir de hyllade som hjältar för sina insatser som skådespelare/special effekter och producenter och människor från hela usa åker för att hyra de dyra "swedade" filmerna hos Be kind Rewind!

Som alla filmer av Michel Gondry får man känska av att det som håller ihop filmen är inte verkliga mänskliga behov, utan det är mer en illusion av en verklighet som bygger på en persons drömmar. Det känns t.o.m som man får se drömmar rakt ner ifrån Michel Gondry på en film. Det gör att det känns som ytan lätt krackulerar så den är inte riktigt en feelgood film, utan mer en tankeställare och inspirationskälla man kan hämta nya tankar ifrån. Mycket av special effekterna var mycket roligt och tekniken att filma är fantastiskt "primitiva" men ändå är de så genomtänkt och fint. Många scener skrattade jag en hel del vilket jag bara kan åt vissa komedier, så den va ändå en bra komedi.




Den får:
3½st Muffins av 5 möjliga

Mary & Max

En väldigt härlig och annorlunda saga av Adam Elliot, den har ett sting av verklighet på kött och blod, men det känns inte som en hård verklighet, snarare en vacker skildring utav två annorlunda människor. Tekniken den är gjord i bidrar mycket till att filmen är så bra, den visar ett lekfullt perspektiv på något seriöst. Man måste bara se filmen!

I mitten av 1970-talet plockar en australisk flicka på 8år ett namn ur en Manhattan telefonbok och skriver till honom, för att ta reda på hur barn blir till. Hon är Mary Dinkle, det enda barnet till en mamma som är alkoholist och en upptagen pappa. Han är Max Horowitz, bor ensam i New York, en överviktig autistisk man med förbehåll för ångestattacker. Han skriver tillbaka, skickar med choklad. Så börjar en 20-årig brev växling mellan de två väldigt olika personer. I filmen får man gå igenom missförstånd, ångest, vardagliga problem som fula födelsefläckar och sorg.
Den får:
5st muffins!
Ja full pott. Motiveringen är att jag tycker den tar upp en så fin och ovanlig relation och den väcker förståelse och begrundan för andra människor. Jag gillar film idén och det va riktigt bra kvalité på hela filmen rakt igenom!

Breakfast on Pluto

Breakfast on Pluto av Neil Jordan handlar om Patrick ”Kitten” (Cillian Murphy), som växer upp i Irland under 60- och 70-talet. Kitten blir övergiven av sin mamma som liten baby och lämnas en port i det lilla samhället. Han blir motagen som fosterbarn får en sträng religiös uppfostran av sin foster familj. I filmen märker man hur kitten långsamt känner samhället mer och mer som sin fiende och han börjar långsamt bli mer och mer avvikande från alla normer. Man får hela tiden en viss inblick av verkliga händelser från IRA och kriget som råde i Irland under den perioden.

Kitten är ingen naiv person men han väljer att ignorera ondskan som lever i samhället, han lever i en dröm värld, där lilla "kitten" bara vill ha kärlek och alla är så snälla och ingen får vara elak. Kitten har ständigt en stor saknad efter sin mamma, antagligen projicerar han den kärleken han aldrig fått genom att tro att allt löser sig när han väl kommer träffa sin mamma. Trotts att väldigt många människor på hans väg till att hitta mamman utnyttjar hans vilsenhet och svaghet ser man ändå hur han fortsätter kämpa för sin dröm att hitta mamma. Han hamnar  på gatan och på bordeller och man ser ständigt i hans ögon en känsla av sorg, ensamhet och tragik.
Kitten är en mycket emotionell person med glittriga drömmar och han känns mer som en kvinna en en man, skulle inte påstå han va en transa, eftersom det inte känns som han klär ut sig bara, hela hans personlighet är så som han klär sig.

Filmen är gjord med mycket kärlek, eftertanke och sorg men även hopp och ljus i de värsta stunder, den känns aldrig deprimerande, men den är ganska tung att se. Jag skulle verkligen rekommendera den här filmen som är min absoluta älsklings film.
Lilla Kitten i en fin kappa.


Den får:

5 av 5 möjliga muffins!
Motivering: Den är helt enkelt underbar och man måste bara se den för man blir kär!

RSS 2.0